Skåda solen i sin sinnesfrid,
Stigande vid horisontens okända.
Där i gryningen tar stillheten vid,
För oss lågan hoppet tända.
Glöm aldrig hjärtats djupa sång,
Som ljuda mellan berg och hav.
Den hålla dig trygg hela natten lång,
Då din värld känns enslig och i skav.
Aldrig tanken utan dig så kär,
Jag bära in till gryningstimma.
Jag dig alltid i hjärtat bär,
Från mörkaste natt in i ljusets morgondimma.