Rökens skingrades när du föll ned i dyn med ett plask,
I koppen väntade bara gårdagens avdankade blask,
Minnen stod stilla huggna hedniskt ur hökarnas blick,
När pennan penetrerade pappret med ett välriktat stick.

Det blod som flöt var svart nästan omärkbart i natten,
Det är som att sväva utan gravitation i grumligt vatten,
Såg du nu världens hjärtlösa dans på rosenknoppar,
Du begav dig hastigt över avgrundens vrål och hoppar.

Väggarna rusade förbi med förbehåll i fallets fart,
Önskade du nu att inget hade fått sin raska start?
Svindeln tog vid, magen knep knarrande efter kant,
Du visste att marken kom snabbt, en sanning så sant.

Öppna ögon stirrade upp i taket där fläkten ven,
Allting går så snabbt, huvudet spinner, hyran är sen,
Babylon bränner dina broar och bryter din bild,
Du känner hjärtat brista, elden blir alldeles vild.

Vi skulle aldrig ha mött stadens neonklädda ljus,
Allting här är bara ett skenheligt marknadsrus,
Min bror, jag hör inte ditt hjärta slå som igår,
Graven öppnades i skymningen och ingen förstår.

Pryds den nu av alla dessa sedlar av grönaste guld?
Vem av oss är det som kan klandra och kasta skuld?
Tala hårt innan bojorna bryter bilden av bojkott,
Ge mig en sista blick innan vi träffas av deras skott.

Vila ensam vid skogsbrynet i vinters vidriga väder,
Klorna sliter upp tanken och förpestar alla dessa grå städer,
Vart i världen vände du dig då vägen blev alltför vilseledd,
Tystnaden kladdades röd då blicken stannade för att bli sedd.