Hej
Jag söker jobbet som gråterska eftersom jag tänker att det äntligen är dags att få lön för mitt gråtande. Jag har redan förberett mig med flakonger som jag kommer att samla mina tårar i. Hade jag haft en miljon så hade jag gråtit ändå, tro mig. Jag är en gråtande klippa att luta sig mot när sorgen inte vill infinna sig. Jag övar var dag på min gråt och kommer snart kunna hyperventilera. Med andra ord – jag gör stora framsteg. Ibland saknar jag män inom min yrkeskår, detta är beklämmande eftersom det kommer att påverka löneutveckling. Jag osynliggör mig själv genom min gråt. Att gråta är ett självförverkligande, gråtandet är det enda sanna. Jag är professionell enda ut i fingerspetsarna, ingen har någonsin sett mig skratta. Jag minns den där gången jag log våren 1985 och jag kan försäkra er om att det inte kommer att hända igen. Bättre gråterska än jag blir svårt att finna. Det låter kanske kaxigt men jag är ärlig.

Högaktningsfullt
Ingalill Svensson