du lyser bortom molnen

står du ren rak och okomplicerad

viker du stilla ner mina armar som ber

till en gud som inte finns

för visst har jag tvivlat

de dagar som varit

jag kommer för alltid att vara havande med en svart katt

men någonstans kan jag be dig förlösa mig

kan vi skratta oss loss

ur de bojor som förvred den blå himlen

jag drömmer om en dröm

jag en gång hade

det var när det fortfarande växte ett kastanjeträd

utanför mitt hus

och jag tänkte att den dag jag blir så lång att jag kan nudda den nedersta grenen

så kommer jag att finna dig