det anade kommer med sina inbrytningar så stumt, mute

med ansiktet i händerna och gripen luft

det som fanns finns inte längre

kvar står det som inte sades

anslaget visar sin trubbiga slagyta

skallar ger efter

där floden tar vid

med sina dämningar av gulnade brev från Fadern, korten

i ögonen, längtans äng, Konungens

när solen står som högst läggs myrra vid branten

ögon som söker sin stackare

finner någon annan