Jag hade en ordbok en gång. Varje morgon slog jag upp ett enda ord. Det ordet tycktes sedan forma min verklighet. Stod det fylla köpte jag en helflaska (och det gjorde det ganska ofta). Stod det trött somnade jag om, och stod det galenskap lekte jag fasadklättrare i tomteluva eller något liknande. En gång, under en rododendronbuske, gick en polis med schäfer fram och tillbaks, fram och tillbaks. Jag vågade knappt andas. Tills jag en morgon vaknade, slog upp ordboken, och fann ordet Slut. Den natten sprutade jag eld som en drake. Och när jag vaknade dagen därpå var gräsmattan svart, täckt av sot. Det enda som fanns kvar var en liten vit papperslapp med brända kanter. På lappen stod det: Ordbok.