Ha, jag tror kanske också på ett enkelt våld

slår det mig när

jag dricker kaffe eller sur kimrök i en blårandig mugg

läser Bukowski

och lyssnar på något onämnbart

käckt och förlegat

istället för att ställa mig upp

och låta rummet utanför mig

trycka ner mej på stolen

upp ner upp

ner

å, jag tror på det

men aldrig skulle jag låta det tro på mej

nej, nej, inte jag

men när jag inte medvetet

men märk väl: inte omedvetet heller spiller

på papperet jag inte läser bakom Bukowski, undertill

torkar jag upp det med mer emfas

än situationen påkallar

det är bara tre ränder på muggen

och bara två av dem

är blå

den tredje är vit

eller bara avsaknad av blått

hur man nu ser på det

(inte rött, inte grått, jag valde den här, det finns fler)

och så bara nya skor, bara ta sej iväg, hämta sina papper jättesnabbt, bygga ett sjuhelvetes skjul med paljetter på vindskivorna, putsbruk ..!

viskar vi till varandra

i all enkelhet

vi fick ju de här långa blykrattorna till skänks

för lång och trogen förvaring

så sturigt

kliar vi varandra i ögonen

med just dem och inga

andra

nejnej