hennes anorektiska fingar flätar fiskbensflätor

innerst är allt vitt och ljudlöst,

de ska vädra sina världar för varandra 

finna frid i den andres botten 

älska i smältande kyrkor

horisonten väller in sitt vinterhav

över sovande förstäder

i drömmen kardas nekrobiotisk massa

fäglarna häckar runt flytande kropp,

drömmen utskuren ur rum

hon mäter avståndet mellan fönster och frihet 

drar inga linjer mellan verklighet och dikt

drunknar i det vinterhav som sövde henne

hör genom vattnet motorvägens sånger, han

är på väg bort, alltid bort 

innan kraschen efter uppvaknandet, genom askan 

upp igen,

bort, alltid bort