med dig
hör alla ord hemma i sin riktighet
och jag i min skröpliga litenhet
men också i det vilda barfota inomskrattet
det jag lägger runt hjärtat ditt

----------

kvällen min är fylld av längtansfint
och snartnära ... du vet... viskande nynningsvarmt
som om ingentid och fådagar

----------

människa förstår du själv
hur denna själ försiktigt sträcker sig
upp och upp mot livet 
av de ord av kärlek du lägger runt den?

-----------

när allt blir så där ledset inuti
av den öppnade sorgen och de skavande benen
dra mig nära då och viska sagor genom natten
för den lilla Andeliten som funnit vägen

till dig

----------