I dag kom jag på att vända mej till wikipedia för att få svar på ett litet problem jag dragit på mej i den gångna veckan av ren vänlighet och det faktum att jag har lite svårt att lämna en varelse att dö sådär bara för att den hamnat lite fel här i världen.

Här är en länk till mitt problems lösning.
http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84lgfluga

Det var ett bra svar jag fick - det utesluter den mångbeniga typ jag bar in i servicehusets värme då jag skottade snö och upptäckte vid liv men stelbent och som jag först trodde var en spindel - och som jag nu fortfarande tror är en spindel.

Den låg på snön och var ganska trög med benen nära kroppen, möjligen i ett försök till en åkarbrasa men ack så långsam.

Jag tog upp den för att studera den närmare, och i handen piggnade den till lite - jaha vad har jag nu dragit på mej - tänkte jag då det kändes uteslutet att kasta tillbaka krypet till en säker död i denna frusna värld.

Kom då att tänka på att i servicehuset (vårt vattenhål) där är det lite varmare och kryllar av daggmaskparasiterande flugor som tagit sin tillflykt dit i väntan på våren - dom kan nog också duga som skrovmål åt en spindel och med tanke på hur lite en spindel äter så lär det nog inte märkas om några fattas när gräsmattan åter blir synlig, och att reducera dagmaskparasiter lite får väl ändå betraktas som en god gärning.

Tänkt och gjort, den blev satt på fönsterbrädan där den långsamt vecklade ut sej då värmen nådde till dess inre system. Det visade sej då att den var ganska platt, och hade rätt kraftiga krabblika griparmar som jag inte sett på andra spindlar och plötsligen var både trögheten och spindeln försvunnen.

Då kom jag ihåg fårlusen som jag fick av fåren för nått år sedan som också såg ut som en liten krabba och var väldigt stor för att vara en lus, och sedan hade jag älgen som var här och hälsade på på morgonen i färskt minne och då poppade begreppet "älglus" upp ur ingenstans som har en del gemensamt med mitt undermedvetna och gjorde att jag förstod att den kanske tappat taget, eller bara tyckte att det var daggs att kliva av - i och för sej ganska oförståndigt mitt i vintern i stället för att resa runt i världen på en älg.

Här infann sej en viss betänksamhet i mitt stilla sinne - älglusar hade jag hört kunde vara ganska besvärliga varför jag bestämde mej för en viss försiktighet nästa gång jag skulle till servicehuset för att diska eller hämta vatten - nu kan jag alltså känna mej lugn igen på den punkten - bra faktiskt, för jag börjar få slut på porslin.