Han kom hem ikväll.
Fem dagar och fyra nätter sen sist vi sågs.
Jag hoppades att han skulle hejda sig,
SE MIG…
men han bara brådskade
förbi mig
slängde sig i soffan
på med kanal två.
OS - är ju bara vart fjärde år
Ishockeymatch – får inte missas
Kebab- har inte fått någon mat idag
Efter en timme sov han.

Jag tittade mig i spegeln
Ville kolla att jag verkligen var synlig.

Synlig?
Ja!

Obetydlig?
Ja!

Bortprioriterad?
Ja!

Sätter mig med värkande hjärta
och lyssnar på
”Don´t let go”
med
Brian Adams & Sarah McLachlan.
Drömmer mig bort.
Längtar efter tröst.
Är jag verkligen osynlig??