Nu går jag sakta genom parken, och tänker på allt det där. Samtidigt som jag går upp i åldrarna står jag fortfarande fast i Instant repeater 99. Allting har väl ett slut, men det viktigaste är att hålla lågan vid liv.

Jag har upplevt Love will tear us apart, gått igenom Heaven knows I`m miserable now. Men jagt tar mig aldrig riktigt genom. Allt betyder lika mycket fortfarande. Och jag flyger ständigt tillbaka, likt fjärillen till ljuset.