Det finns ett jalusiskrivbord
det står kvar i ett hörn av barndomen
med spärrar för sina gavelstycken
hur det känns att lösa dem
dels mässingskylan
dels andra handens motgrepp i fernissan
är omöjligt att skriva ned här
angår egentligen ingen längre

Inte heller hur körsbärsträet
i det riktar en fullkomlig inneslutning av glömska
mot den barndom det konserverats
att överleva:
fallna rosavita blommor
som var vackra mönster 1942
under skor i många små storlekar;
skorna själva; deras fötters
rörelsemönster

~

En av öarna
jag kastat under mig;
Eukalyptusen är späd här
för en blå låga över bladen
och in genom mina ögon

Olja i luften, pärlor
trär saknade vittnen på långa tunna
bladnerver
de som kunde reste hem
det finns en tom jakarandastol med ett namn här
om jag bara kunde minnas det
ditt, mitt,
ett tredje ännu okänt

~

Det finns en drivande hemvist
en svalka i luften, ett vätskefyllt klot, ett spärrballongsformat mätglas,
en trädkrona utan stam, befriad från rötter,
ett hål som svävar över världen
rör vid de sovande som en tyst pratbubbla
dammar deras barndomars jalusiskrivbord
skänker ett uppehåll, ett identiskt blad som angår dem
lite mer än de andra
intill nerverna identiskt