Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Stjärnfall

 

En stjärna är min längtan

en stjärna är mitt mål

en stjärna i himmelen den höga

Vad bryr jag mig om världens

oro eller prål

den lockar mig

den förför mig föga

 

Jag går här allena

en stjärna utan ljus

jag går på en ödlig strand

jag blickar mot stjärnhimlens

flämtande brus

jag håller ut min hand 

 

Kanhända en natt

när timmen är sen

en stjärna faller ned i min hand

den blir då min strålglans

den blir mitt hopp

den lyser mitt mörka land

 

Jag bär den som en krona

en tiara en krans

den lyfter min ande min själ

upp till de andra stjärnornas dans

de som lyser så milt

o vill mig så innerligt väl

 

Där valsar vi runt i en ömsint ring

av kärlek o värme o tröst

o lämnar på jorden alla mörka ting

av kyla o vinter o höst

 

Ohh ljuva stjärnmö

du strålar så klart

vinkar genom kylan hård 

få bli en av dina flammor

vore underbart

en opal i din glittrande bård

 

Jag faller på knä

denna frostiga natt

för ljusets Gudinna med charm

hon pekar på mig

med sin tindrande skatt

gör mig lycklig upplyst o varm 




Bunden vers (Rim) av Bo Himmelsbåge
Läst 168 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-01-20 23:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Bo Himmelsbåge
Bo Himmelsbåge