I en öken finns inga tårar,
bara envisa torra vindar.
I en torkad inre oas,
faller kärleken i kras.
Blåsten i öknen sopar spåren,
och ger pisksnärt mot var och en.
I kärlekens glömska och kväljande dag,
vandrar psykiska o fysiska slag.
Vi kan leta länge efter öknens oas,
kanske stanna för evigt i sandens ras.
Kärlekens sötma balans och harmoni,
är livets labyrint som vi alltid är i.