Jag ser in i dina ögon
och möter årens trötthet och vånda.
Ditt tidigare så bländande leende
har stelnat
och ser numera mest ut som en tillgjord grimas.

Din förrut så starka, stolta kropp
är märkt av årens prövningar
och din hållning visar
att du ständigt är beredd på flykt.

Du försöker dölja dina skuggor,
försöker måla över dina skavanker.
Du ser på mig med främmande, frågande ögon
och jag har svårt att känna igen dig.

Jag lyfter min hand för att tröstande smeka din kind
men spegelglasets kalla, hårda yta hindrar mig att nå fram.

Obarmhärtigt avslöjas skillnaden mellan min inre och min yttre bild.