Botten är nådd
min bägare är full
jag har kastat in handduken
och ropar redan hej

Jag har tappat tron på människan

Jag borde levt förut
i en svunnen tid
då ord som hövlig och ty
tillhörde ordförråden

Jag borde levt då man respekterade
de äldre och lyssnade till deras historier
Man öppnade dörren och sa god morgon till dem
och kallpratade med dem om vädret

Jag borde levt förut
när det fanns passion
och poesin flödade
rodnade kinder och förälskade

Jag borde levt då man pratade vackert
sa tack, min herre och uppskattade en solig dag
En tid då kärleken verkligen varade för evigt
så länge man levde