det börjar här

tar sats

mot den bortre parentesen

det liknar dej

det har din röst

 ~

skallet från hundgården

allt svagare

du tar dej

åt hjärttrakten

fastnar med handen

mellan spjälorna

~

det här nya

rör sej inte

långt från boet ännu

som spillvärmen

från en krökt hundkropp i snön

magra ringar

tynar motstånd

 ~

likgiltigheten vänder i mina händer

svajar i luftdraget

mellan en ostängd dörr

och ett öppet fönster

likt en hängande lampa

över de blinda

~

du som är som ofarbar väg

skenet

passerar rött igenom dej

som brisaden

inför ett hopslutet ögonlock

beslutet

 ~

varbygel

hunden reser sej

går ropet tillmötes

du ser vad den skyddat

likgiltigheten

 ~

beslutet

du tog det inte

det lyftes i en skårad silverbunke

och bars bakom dej

av formlösa lakejer

tills du vände dej om av saknad

~

det är rödklint i dikena

kristallint blod

till oframkomlighet

är det långt att gå

klagar en av dem

och sätter sej i vägen

mumlar något om glömska

kallar den

ett lömskt mirakel

en förvildad hund som slår följe,

visar vägen