mörkrets demon träder in
skriker hur värdelös jag är

Sönder slagna knogar
sju års olycka
han hatar allt jag ser

Jag slåss

för att inte förlora
för att han inte ska vinna

Han viskar
att ingen kan rädda ett hopplöst fall

Jag kämpar

känner gång på gång
hur knäna ger vika och kroppen krampar

varje gång han försöker komma in


Men jag hatar honom
nästan lika mycket som han hatar mig.