Din morgoncigarett såg sjukt äcklig ut
men röken luktade gott
det droppade tösnöis från stuprännorna
vårsol och nu fan börjar livet igen
vi hade inte sovit på hela natten
man skulle nog kunna säga
att du inte ens rökte en morgoncigarett

"jag förstår inte människor
som bor i den här stan
det måste finnas sjutusen
miljoner andra platser att leva"

du hostade som om du fått kolera
och tillade;

"jag förstår mig inte på människor
som gör samma saker hela livet,
år ut och år in, det måste finnas
sjutusen miljoner sätt att bryta upp"

tåget gick förbi och marken skakade,
mullrade som en farfars mage
fåglarna blev rädda
tänk att de alltid blev så rädda för tåget

"vad fan ska man göra då?
nånstans ska man ju va"

skrek jag

liksom för att göra mig hörd
nånstans ska man va
nånstans ska man va
nånstans ska man va

upprepade det som ett mantra
och till slut kändes det rätt bra
- nånstans ska man va


du fimpade din äckliga cigg
och vi gick upp till rödvinet igen


i trappen stannade du


"tänk att vi alltid är så rädda för tåget"