och du finner dig i en stark rytm av sökande monotonitet som en religion, tyst och mörk, och tusen händer i en varm, taktfast, stark rytm, arbetande. evigt arbetande. stampande, mosande. ohm ohm ohm ohm vågor vågor och finn dig i det eller gå under.

du finner dig

undrandes - nej? - varför?

och fumlandes, dissonant efter konstens alla...

dimmigare tankar och ströfastare bilder på verkliga ting du en gång såg så fasansfullt klart

nu regler och konkreta vinningar, trygg strategi, riskfritt och följandes takten. sanningen. den enda oemotståndliga ståtliga sanningen som får alla att känna sig dumma och kolla ned i marken och rodna och må dåligt över sig själva?

finner du dig?

eller fann du någon annan? någon du inte väntat dig?

är du besviken?

såg du inte det här komma? trodde du att det skulle lösa sig?

alla häften stämplade, alla räkningar på förväg behandlade 65 år ingen fara på taket

ingen fara

gå tillbaks och stäng ögonen. sov nu. det är inget att oroa sig över. det är bara....

den enda stora oemotståndliga sanningen du måste finna dig i. håll käften och sov.

det klart du undrar. jo jag har undrat.

det händer väl. ja man undrar väl ibland.

skratten nej. sen bara nej. och nej. nej nu har du gått för långt. och nej så kan man ju inte säga. du är knäpp. du är ju sjuk. nej jag förstår inte alls. nej. nej, helt enkelt? sluta nu.

och sen blir det värre.

och nu

nu finner du dig?

är det verkligen SMART?

Praktiskt?

är det EKONOMISKT?

är det för allas bästa?

nej, men det var fakiskt precis det jag fann. Det är det här jag fann.

Jag har faktiskt äntligen funnit. Jag har det.

Det.

Det som jag aldrig visste

att jag hade från början.