Dansande skugga
under månens midnattsljus
bland vissnande gräs
i Esgauldins skog

skymningens dotter

genomträngande och hjärtskärande var hennes sång
hon fick fruset vatten att smälta

förlovad med skogen och dess dunkel
klädd i en skrud, vitare än den vitaste duva
vackrare än solen, vackrare än månen

gryningens dotter


Lúthien Näktergal
nattens dotter
en dansande dimma i natten.