Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

vinterminne

 

Det händer att du låter mej lägga örat mot din höft   Innanför ditt bäcken hör jag hur snabba fötter springer över alla våra golv  
Korniga bilder rör sej långsamt i det inre   Skalpelektroder och monitorövervakade hjärtslag gör nåt med människan tänker jag  
Den högra handen vilar under ditt vänstra bröst   Januarivarmt hav samlar ihop sej till ännu en våg   En kropp möter en annan   Ett liv som flätas, vävs och tovas samman   Sandkorn och pärlemor, asfalt och betong   Låt mej slicka saltet ur dina tårar innan den sista av dom faller hinner jag tänka innan solen och handen under bröstet väcker dej




Fri vers av Bo_67
Läst 432 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2013-04-25 15:44



Bookmark and Share


    Melona
Fortfarande en av de vackraste dikter jag läst. Jag bär den inom mig. Plockar fram den ibland. Tröstar mig. Glädjer mig. Vackert.
2016-05-11

  Blåbäret
Magiskt fint framfört. Blir märkligt berörd av din fina text som bär sådan värme
2013-08-22

    Melona
Jag älskar den här! Den är verkligen lika skimrande som snäckans pärlemo. Lika gåtfull i sitt skimmer, än ändå fullständigt självklar. Det ömma, vackra.
Kärlek. Jag önskar. Fan. Jag vill gråta till den här. Jag tänker alltid på Klimt - konstnären, hur han bygger sina motiv - gestalterna, men också allt runtom - när jag läser den här. Jaja.
2013-08-06

    ej medlem längre

häpnar vid denna oerhört vackra text ...
2013-05-02

    ej medlem längre
otroligt vackert
2013-04-25

    Melona
Det är få som kan skriva om kärlek. På riktigt.
Du kan och detta är så varsamt ömt att jag inte kan annat än få tårar i ögonen!
2013-04-25

  Ulf D VIP
Det är vid läsning av en sådan här text vintern blir bättre, fin.
2013-04-25
  > Nästa text
< Föregående

Bo_67
Bo_67