tusen svärmar av insekter, regnmoln, öknar

mellan oss, ovanför ditt huvud, bakom mina läppar

en urscen när jag sluter ögonen

ett vitt rum där vita gardiner fladdrar i fönstret

jag ligger sked med snövit under det vita duntäcket

hon viskar om en värld där ovanför

sjunker genom varm luft och solsken

kristalliserat ljus

snövits hud är så len

men hennes skönhet renare

natten har fallit mellan dessa fyra väggar

i mörkret kysser hon mig

där orden tar slut och hennes hud tar vid

natten har fallit mellan dessa fyra väggar

sirenerna svävar ovanför våra huvuden

fem små rudiment

en förvandlare