Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Min sten

Tiden kommer att säga stopp till mig, bestämma att jag ska härifrån,
avtryck jag lämnat i sand kommer flyga med vinden i ett tyst adjö,
rullande kommer alla mina minnen drunkna mot naken strand.
De känslor och den värld jag byggt upp kommer springa iväg med ett kort hejdå.

Jag kommer att dö jag också endag,
förmultnande under gråsten kommer jag bli till en hög av ben.
Kanske för stunden ni tyckte mitt liv blev kort, för mig räckte det gott,
jag kände att jag andades svag, ovan min sten säger ni det,
det stod skrivit stark på min panna natt som dag,
tiden lät mig få precis det jag ville ha, det som gjorde mig till jag.




Fri vers (Fri form) av Ewelina Mann
Läst 208 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2013-05-08 09:43



Bookmark and Share


  Mia Popiana
Mycket välskriven. Tycker om kontrasten mellan det flyktiga livet och stenen som symbol för det beständiga. Sista raden griper tag.
2013-05-13

  Eaglemountains VIP
Denna tog tag i mig. Jo, vi har alla en tid på jorden. Men man hoppas att få vara här, så lägen man kan, trots olika prövningar.

Men vi ska försöka, trots motgångar, att gå igenom prövningar. Men en del prövas mer än andra. Tack för denna text som Du delar med Dig av.


2013-05-08
  > Nästa text
< Föregående

Ewelina Mann
Ewelina Mann