Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En begravning för de levande

Försök att bygga ett samhälle utan mänsklig närhet.

Det...går....inte!

Du trodde mig inte, blåste blå rök i mitt ansikte
Haha haha om vi sparar in på sånt jag skiter i, så blir JAG lyckligare!

Jaget bestämde när Janne grävde djupa gravar.
Djupa som hav och bottenlösa tankar.
Allt ju högre vi kom desto högre blev vårat fall.

Vart fanns plats för samhället? Nämn inte det dömda folkhemmet!
Vi visste ingenting, köp lite mer aktier och starta fler bolag, för en har inte jorden gått under! Bara kramats ur som en tvättsvamp. Allt vatten rinner ut.

Jag hörde ett skrik.
Jag hörde ett sakta dån en signal, ur urmarkens mörka bär.
Det ropade inte för hjälp, utan skrek av smärta!
Ty den blev
Utan att själv bestämma
Levande
Begravd.




Fri vers av snej
Läst 132 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2013-05-16 23:26



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

snej
snej