Min kära Poetvän!

Nattens sömn blev lång och skön!
Vaknade utvilad och tänkte se sista delen av Godmorgon Sverige men fick en smärre chock! Filen och kaffet smakade inte längre lika bra.
Stenkastning mot polishuset i Jakobsberg 3 km fån min boplats! Brända bilar även här och på den ena förorten efter den andra runt om i vårt vackra försommar Stockholm.
Vad är det som händer?
Över hela huvudstaden nya upplopp och vandaliseringar - har helvetet brutit loss!?
Så långt från våra ljuva blomster, de vi så gärna skaldar om på Poeter!

Hastigt tömdes jag på nattens insamlade krafter.
Det blev ingen God Morgon, det blev en morgon full av tankar, oro, undran.

Vart är vårt trygga Sverige på väg?

Jag känner inte igen det land jag föddes och växte upp i.
Något har totalförändrats – ska tryggheten bytas ut mot upplopp och kaos i fortsättningen!?
Undrar stilla - var finns alla föräldrar när barnen är ute på nätterna?
Vem är det som vakar över dem i hemmen? Rotlösa, förvirrade ungdomar har tagit makten, besvikna på alla oinfriade löften, deprimerade arbetslösa föräldrar, kanske sjuka föräldrar? Sjuka av hopplöshet och en aldrig sinande oro.
Föräldrar som inte kan föra deras talan, föräldrar som inte lärt sig språket. Som själva behöver hjälp och stöd.
Om inte föräldrar orkar vara eller kan vara föräldrar är det säkert lätt för många unga att falla in i ledet med kriminella mörka krafter som sluter upp och pushar på dessa vilsna? Framtiden tycks ju ändå så mörk och hopplös för dem!

Vad är det som händer tänker jag igen - vad kan vi göra? Vad måste vi göra?

Hoppas att poliskåren som ska skydda oskyldiga och upprätthålla ordningen står pall för det här. Undrar också - vart finns landets ledning och vår statsminister?  

Men vi får inte svika våra ungdomar! De flesta kämpar på (utan våld) och vi ska inte heller trycka ned trötta, ledsna föräldrar som gör allt som står i deras makt.

Vi måste forsätta hoppas, tro och sprida kärlek där vi står och lever våra liv!

Önskar oss alla, trots allt, ro och frid denna onsdag - och lycka till med bullbaket kära poetväninna!

Själv ska jag skriva omdömen för mina elever en sista gång idag, innan jag säger adjö till yrkeslivet! Känner mig glad att jag faktiskt stött på en ung man, en blivande bildlärare som kanske kan ta över mina timmar och så få in en fot i arbetslivet.

Kram/Ulla-Maj