Dessa älskare som bråka om minsta ting,
under sommarsol på brunbränt gräs.
Går de förlorade i den osynliga älvaring,
som förtär dem i ljusets långa timma?

Vad talte de för onda ord mot skyn;
seglande upp likt maskrosfröets flykt?
När komma stund då kärlek rasa ned i dyn;
då allt det fasta förlorat sin trygghet?

Varthän må era hätska ord er föra?
Kan ni till natten finna stillhet än?
Fiskmåsar cirklar och ert rop nu höra,
äro det sagans slut som nalkas?