Minns du en gången midsommaraftonskväll;
långa år har nu sedan dess passerat?
Många möten oss emellan ledde ditåt,
du var trånad av hjärtats kammare.

Natten var fortsatt ung vid stenens häll,
då din blick min talförmåga helt raserat.
Festen skred fram och gitarristen spelte din sång.
Dina läppar starka; i leende, likt en hammare.

Hammaren som föll ut, stegrade och kysste;
oväntat, gitarristen framför ett ungt öga.
Flykten in i tältet; en kniv mot hjärtat peka,
smärtan skrek: Ta mitt liv, ja ta det nu!

Då stannade tiden; jag blev den tyste.
Dessa tårar; som föll tunga, hjälpte föga.
Tänk hur unga hjärtan kan vara så veka?
En midsommaraftonskväll då hjärtat slets itu.