herr larsson satt på en sten
ensam

men hon fanns där
som en ständig påminnelse
och innerst inne

hatade han henne
intensivt

men ändå
älskade han henne
hon var allt för komplicerad
för att han skulle orka
hela vägen

men
han kunde inte glömma henne
fast han ville

åh vad han ville
glömma hennes magi
och vet ni

nu tänker han bara
på henne

ibland