Redan inledningen var en svart historia
dåligt upplyst och mörk, rosslande som
en mycket gammal strupe
igenmurad av alvedon

Jag gick utanför nån slags
matsal/sällskapsrum
där grånande bakhuvuden
satt och stirrade tomt i TVn

Ifrån köket luktade det oskalad potatis
sån där gammal mjuk man fick i skolan
Utanför varuintaget stod hon och rökte
och fimpade de sista timmarna av veckan
ner i asfalten och gruset

Hon tänkte på Finland
där har hon aldrig varit
men hennes man hade jobbat
något med den tunga industrin

Det stod en dörr på glänt
så jag gick in
på väggen hängde en tavla,
ett flygfoto av ett landskap
numera bara ett minne
i en åldrad kropp

en långsamt blinkande neuron
en sällsam doft
ett ljus genom grenverket

här ska jag hamna en dag
när mina krafter tryter,
axlarna blir tunga av år
ögonen skumma och dunkla

Påväg ut igen
hälsade adjö och lämnade
blommorna jag haft med mig
tog av mig de där blå skoskydden
"världens fulaste uppfinning"

tänkte en sista tanke
innan dörren hann slå igen
bakom mig

vad ska alla människor göra
när vi är klara med denna digitalisering?

vårat livsverk.