Att det inte blev som man tänkt sig, eller att det inte kommer att bli som man allra helst vill hoppas på - det är ingen ursäkt för att inte ta varje tillfälle i akt, ta tjuren vid hornen och rida mot en brinnande solnedgång med kryddig stark spansk trumpetmusik i öronen. Resan - som ett ledmotiv skrivet av
Enrico Morricone. Jagad av vargar, banditer eller vilka demoner man än har gjort sig ovän med.

Kanske är det dags att verkligen smyga sig in i drakens grotta med tysta steg och mitt i fullmånenatten roffa åt sig allt guld man kan bära. För drakens guld är redan stulet, liksom alla pengar från den dagen de föds ur sina stora tryckpressar
är stulna av de som konstruerat maskinerna.
Av de som ritat ritningarna.
Av de som satte spelreglerna på papper.
De som kastade tärningens första sexa.

Man kan aldrig underskatta värdet av att leva varje stund som om den krävde mer av dig än vad själva livet i sin helhet egentligen kräver. För livet kräver ingenting av dig.
Det är du som kräver något av livet.

Det är svårt att fantisera ihop något att dö för, så låt oss inte göra det - låt oss dö för döden och leva för livet, såsom de gamla lärt oss och så som de alla har gjort.
Alla de som vandrade dessa vindlande stigar innan oss.

Något annat vore slöseri med tid.