Över bygden mäktigt ljuder
sockenkyrkans vigda malm.
Någon mynnar,tyst och stilla,
på sin barndoms aftonpsalm.

Någon knäpper sina händer,
ber en bön vid klockans ljud.
Bönen ger väl kraft och styrka
för den som tror på Herren Gud.

Men för den som vilsen vandrar,
som tappat bort sin barnatro,
skänker ändock helgsmålstiden
en stund av vila, lugn och ro.

Ingvar Björkdahl