det finns en tyst sorg

det finns en som alltid är fuktig
som droppar i bergsskrevet

en pinsamhet man inte
pratar högt om

till slut forsar det ner
som länge lagrad sorg

när åskan kommer
har allt brustit totalt

vreden tar överhand
gör rent hus

nästa morgon
när solen lyser
spirar hoppet
på nytt

fåglarna vågar
högt ta en spröd ton
utan att skämmas
för det