där är hon

ensam i soffan

med en filt

och popcornskålen

i sin famn

hon sitter där

kollar på TV

mitt i sin vardag

och är sådär

ofattbart vacker

som endast hon är

då och då kastar hon blicken åt mitt håll

hennes ögon gör mig svag

och när hon ler

då ler jag

som om jag vore världens största fåne

när min telefon ringer

och hennes namn lyser på displayen

då pirrar det i kistan

och när hon säger "hej"

då tappar jag andan

sedan pratar vi några minuter

som blir till timmar

och när vi lagt på

då ekar hennes skratt

i mitt hjärta

och jag känner något växa

av alla känslor

så är det den starkaste

jag hoppas den får blomma ut

och att hon känner likadant

för då skulle jag bli lycklig

och jag skulle göra allt

för att hon skulle bli lika lycklig

som hon gör mig

genom att bara finnas