I hennes kropp
är smärtan nästan outhärdlig
hon känner sig trött
och finner ingen lisa varken för
själ eller kropp

det som gör ont är hennes liv
hennes små obetydliga bekymmer
och de sitter i hennes muskler

även om de är små och obetydliga de små
bekymren så gör de jävligt ont
pinar henne
till trötthetens gräns
hon är nära till gråten

tar Ipren och smörjer sig med Zon gel
hjälper det tänker hon
- försöka duger

de små och obetydliga bekymren
kommer ändå finnas kvar i hennes kropp
trots att smärtan är borta

de pinar henne, tröttar henne

vem tröstar henne?