Jag älskar distans
Då slipper ni komma på hur platt jag är
Då kan vi bestämma
"Vi är kära"
"Vi är vänner"
Och vi ifrågasätter det inte.
Åtminstone inte ni,
tack,
tvivel och ånger - det lämnar vi till mig

Jag hatar distans
Då kommer jag på hur platt jag är
Då när jag bestämmer
"Jag älskar honom"
"Jag hatar honom"
för att sedan kasta om totalt
när avståndet mellan oss krymper
(eller ökar)

Jag vill hålla allt
så långt borta,
trots att jag kräver all världens närhet
Med en tunn glasruta emellan så är allt
lugnt, tyst
Jag är inte tydligen inte skapad för att interagera
utan för att rasera,
fundera, frustrera, explodera, kapitulera

Så håll mig på avstånd
Distansen kanske är det som håller oss i schack,
om du mött mig igen så hade du kanske velat

ha dina läppar för dig själv