Men, visst, orkade jag ta mig för, att efteråt, läsa från sista stycket, sidan 104, sedan tidigare påbörjad Amiel. En drömmares dagbok...

Jag är mer meditativ och kontemplativ än något annat, och glädjen att återvinna medvetande och besinning av mig själv, att smaka min frihet, att höra tidens brus och sorlet av det universiella livets ström är stundom nog för att jag ska glömma all annan åtrå. Denna känsliga apati har till sist förkvävt behovet av att producera och förmågan att utföra.




Fotfolksnot: Efter och förföljande sidor medger viss insikt...Som någon annan i resonans komponerandedåmusik visat i kunskapskanalenhäromdagen...Och som vanligt ta och ge Ami Good"wo"man i Democracy Now en titt...Inte bara bl.a, bla, bla...