Han väntar på sin kran
det blåser kallt på Manhattan
kranen är alltid sen
det är mycket respektlöst
mot den tuffaste av dom tuffa
den hårdaste av dom hårda
som håller huvudet högt
den coolaste av dom kalla
i skinnjacka och boots
gatsmart och slipad
som jiddrar och hasslar
en New York City Man
med solglasögon i stället för ögon

men jag anar en annan
en man med stort hjärta
med sorglustig humor
och ärliga syften
som vill berätta det han vet
om förfärliga känslor
när nålen i venen
inte längre kompenserar
ett helvete på jorden
om människor i staden
som lever som råttor

han är dödens poet
men när han står på scen
romantiserar han ändå
och blir den hårdaste av dom hårda
den kallaste av dom coola
med entonig cynisk röst
en New York City Man
med solglasögon i stället för ögon

jag läser att han är död
han som var Rockstjärnemyten
och allt vad dom nu skriver
dom som knappast såg den andre
den sorgsne rockpoeten
Edgar Allan Poe med elgitarren

kanske tänker jag på dig
när min dag är perfekt
när jag flanerar i Stockholm
och går förbi Plattan
och minns att du skrev
rockens mest knäckande textrad
att du "trodde du var nån annan
någon som var god"

det fanns inte många som han
a man with his soul open wide
och jag hoppas att han nu får ta
a walk on the peaceful side










I