Min väg går på krossat glas
Min väg är beströdd av silverstoff
Min väg är ingens väg

Vandrar mellan drömmens stigar
Då världen var ett inferno
Och tro något nytt

Söker vid källan min stig
För att inte glömma mig själv

Vandrar genom skogar där solen gömmer sin skugga
Min väg har bara börjat
Min väg är ingens väg

Dragen mot en okänd famn
Då solens första strålar träffar fontänens brus
Har jag då vandrat ensam allt för länge

Min dröm väver sig samman med verkligheten
Vad är rätt
Vad är fel
När lemlästade kan älska lika högt och rent som den friske

Vem dömer en människas hjärta
Då kärleken binder oss samman
Och min rädsla flyr lejonets käft…