En ljuvligt vakuumtyst sekund
Ett fall av svårtolkad karaktär
Sekunden då alla står still och ser på
Sekunden innan alla gapar och svär
Mitt i det gråa kaoset finns lugnet
Svävande blått och alltid där
Det är vad vi hoppas och ber om
På nätterna när vi vrider oss i misär
Sekunden innan vi vaknar upp
Innan medvetandet vet var vi är
När vi faller handlöst till livet igen
Tänker samma vanliga tanke - ska det vara såhär?