den centrala punkten i hennes liv var bussen

Ibland förde den henne direkt till målets slut.Ibland var den bara ett litet steg innan en mycket längre resa. Hur som helst spelade dess roll en vital del av det som var hennes liv

Klockan nio,högklackade skor på,nitar läder,tuffa jackan på. Ju fler lager av påklistrad självkänsla desto mer vaggades hon in  i tron att hon var någon...någon annan än den konstnärliga stillhetsälskande hon varit hela sitt liv.Fängslad av musiken,människorna och energin drogs hon med likt malen mot ljuset.Dansade fötterna trötta för att sedan ta den röda trotjänaren hem.592 mot märsta. Stämningen ombord var omvaggande stilla och en stund blundade hon.världen slumrade bort i stjärnstoft och tiden gick

Nästa gång vaknade hon av en dagdröm.Nu på en annan buss på väg någon annanstans.En arbetsdag med gråtande himmel och gråskvättiga bussfönster...En ny dag så vacker i sin skapelse men ack så oälskad ,som nu en måndag kan vara.En dag som aldrig blev mer än ett avstamp till något ofullkomligt men ändå bitterljuvt. Med en suck sjönk hon ner i den sorlande bussen,med konversationer som en bubblande vårbäck. Drömmen om en ny dag fanns levande i hennes inre när hon slöt sina ögon i en tyst bön om en vacker ny dag...

Vackra dagar kom,där satt hon i urtidsdjuret,evghetsmaskinen.Bussen. 

Resan bar av på snirkliga vägar,runt varenda gudsförgäten mjölkpall i bygden.Brunbrända ben mot en leende klänning.livet är bra!midsommablomster i kransen så fin.Hon förflyttades genom tankens kraft till småbarnårens sköra skönhet,så vacker att ett vuxet öga lätt rationaliserar det magiska med att inte märka det alls.En stund var bussen ett universum av människor så olika varandra,en ledsen humla och godispapper någon stressat gömt och glömt.Utanför fladdrade verkligheten förbi med vackra kor på grönbete,sjöar orörda av männsikans hand,sagoälvor i en vals över ängen.Hon såg allt det som vi glömt i vår hets från punkt a till b. I ett trollslag var hon ett med allt hon var männsikorna i olika åldrar hon var skogen med hemligheter under grenarna,hon var drömmen som ännu inte skett,det förgågna som en gång varit.

"Slutstation bussen tas ur trafik"