Gatorna är kalla, du halkar på isen. Du vänder dig om och ser hon som en gång höll ditt hjärta i sin hand. Hon är inte ensam, någon värmer henne i mörkret. Du skulle ge upp allt för att vara den som värmer, men nu är det inte så. Det är inte svårt att gråta, men nu finns inga tårar kvar. Du böjer huvudet och försvinner upp i skyn, kanske finns det något klarare, där sikten är ljus.