Tomte, vak upp
ur din törnrosasömn
världen behöver dig
åter.
Allt går mot kaos
på jorden nu.
Mänskobarnen gråter.
Finner ej längre
ro och tröst,
ångest gnager
i mänskobröst.
Vänliga tomte,
kom åter.
Trösta de sorgsne
som gråter.

Kanhända finner du
stallet tomt,
så ock spiltan
och fållan.
Men gå till
Konung och President,
till Påven
och Ayatollan.
Gå till mänskor
i plenisal,
till präster i kyrka
och katedral.
När du på dörrarna
bankar,
skänk människorna
förnuftets tankar.

Säg dem att världen
behöver nu,
frihet från fruktan
och nöden.
Frihet från hat
och krigens våld,
räddning från
hungerdöden.
Vilja att hjälpa
den slagne i nöd.
Vilja att räcka
den hungrande bröd.
Vilja,
att hjälpa varandra,
att icke
kärlekslöst vandra.

Du som i sekler ren
har sett
mänskobarnen
lida.
Säg, har du inte
gåtan löst
varför vi kivas
och strida?
Vänliga tomte,
gör som förr,
gå i afton
från dörr till dörr.
Önska
med kärleksorden
åt människor:
Frid, på jorden.

Ingvar Bjrkdahl