Jag tror att jag föll
redan då du lovade mig en värld
full av allt och inget
För alla vill väl måla sina egna visioner
och ändra partiklar i ett
ögonblick
Fryser du inte om fötterna
hjärtat
det gör jag
i limegröna converse med hål
invid lilltån
Och du ville stanna en stund till
i stjärnljuset
och tystnaden
eller så var det
i ljuset från seven-elevens
neonskyltar med
tunnelbanans röda linje
intill men
det är ju långt ifrån lika romantiskt
För jag vill vara
storstadens Julia
när du ser in i mitt hjärta
som är målat i schackrutigt O Romeo
nedbitna naglar och palestinasjal gör sig bara
i min fantasi
Obotliga romantiker är vi nog
allihopa innerst inne
eller så vill vi vara
vakuumprinsessor
och prinsar i
höga torn av marmor
utan tuggummi under
skosulorna och
skuggiga hjärtkonturer