Hon kan inte längre hålla denna dag. Inte längre hålla tag i sej själv. Orkar inte längre gripa tag om sitt liv, förstår inte varför alla hon älskat faller, faller och skingras likt korn i ett sista ur, som faller ur hennes försvagade famn. Fjärilens brända vingar falnar, flämtar svagt irrande kring det döende ljuset.
     En fjäder dalade sakta i rummet och landade på hennes hand. Sakta lyfte hon fjädern, höll upp den mot taket. Hon kände hur den böjde natten till en vid båge och hur den vida bågen lyfte henne upp, upp i en avslutande eterisk längtan. Hur hon med alla sina sinnen kunde känna att dom tillsammans lyfte, och hur fjädern i hennes hand sedan höjde henne ur sin kropp. Och hur hon i en sista tanke lyfte och försvann.