se där vankar en själ
som verkar vara
en sådan det aldrig
lyssnades på

tårarna gjutna
rännilar
i sandstenens
ansiktsmask
sprickor längst
pussmunnens glipor
vibrerar av ylandet
bakom leendet
sanningen om lögnen
berättad vid frukostbordet
skolbänken
arbetsbordet
ovanför tangentbordet
skälver språket på
statusuppdateringarna knivsegg

allt är vackert allt är vackert allt är vackert väl och
vacker allt är väl vackert väl vackert väl vännen väl
vännen

upprepningen bär
rytmen av språkfasadens spackel
på ett annat språk
är det vackert och väl
vännen

se där vankar än en själ
värd att lyssna på
det kanske bara är att gå
fråga själen då