Står vid sidan av och ser
när någon väljer att stänga ner
för evigt
utan några planer, för hur ofta planerar man det
det är ingen som vet
när stunden är där
Ser alla dem som håller någon kär
brytas ned till vått stoft
ser cirkeln slutas och brista till små skärvor av glas
och den part som inte förstår
varför någon är borta nu
får vänta,
det kommer en dag då pusselbitarna faller på plats
även om platsen är fel så blir bilden hel, men fel
för hur bygger man nya hus av vått stoft
vad gör man när marken är borta...