Tiderna förändras och jag med dem.
Försöker hitta ut ur mitt djupa inre

Känner mig som en larv
med en fjäril inuti som aldrig får veckla ut sina vingar

En tår rullar ner för min kind då allt som har varit bekant
känns främmande

Letar med ljus och lyckta min fasta punkt i tillvaron
den gäckar mig konstant med att hela tiden vara så nära
för att i nästa stund vara bortom horisonten

Ibland flyter jag ut med ytan på en sjö
ligger på rygg och låter himlen spegla sig i mig
eller så breder jag ut mina armar och följer termiken uppåt
för att få perspektiv i tillvaron.


Vem är jag? Vad är min livsväg?
Kanske det inte finns några svar


bara nya frågor?



Helena 2014-01-21