När mörkret viker undan
och soluppgång tar vid
i ögon tårar blir som blod
ritar strimmor på naturens
alla blad,
nattens ängel byter sina vingar
till en vänlig hand som sträcker
sej till alla i förtvivlad stad,
ja alla vassa kanter som våld
och kriget ger det ska alla varma händer
tillsammans slipa ner,
snälla sluta strida när ni ser
hur alla dör,
och i alla våra drömmar ska vi höra
orden eldupphör,
och i en gryning som var så nära
våran sista,
tar solen åter vid
den skall åter lysa över en värld
så full av frid.